det är en helt annan sak att vara vänner och gilla varandra som vänner.

Än att vara vänner och gilla varandra mer än vänner.

det jobbigaste med att gilla en mer än vän, är att den itne alltid gillar en tillbaka. då har man olyckligkärlek att bära på tills man kommer över det. men det som är jobbigast av allt. medans känslorna surrar och pirrar i kroppen är att det susar miljontals tankar i huvudet om vad som händer om du öppnar dig. Kommer han aldrig mer vilja prata med dig. kommer han lämna dig som kompis för att han vet att du vill vara mer än kompis. vad händer om du säger att du gillar honom? det vet du inte, men du har aningar om att det går åt helvette eller att det kanske blir som du vill.

ett lyckligt slut på vänskap är sällsynt.

Men också det mest eftertracktade man velat ha. Kärlek och lyckligt slut kan inte bara komma sådär. det måste ju börja någonstans. Oftast med vänskap, sedan kanske någon kyss eller annat ramlar in, det är då känslorna också börjar snubbla in, och tankarna börjar skrivas och susar som galna bin. Men det är då man är som lyckligast. Efter några veckor eller mer är de två blivit ett och det är då dom bästa dagarna i livet kommer. Man får dela livet med en man älskar för dess personlighet, utseende, humor och allt annat man kan älska någon för. Det som är bäst just då, är dens namn och dess läppar mot dina och händerna som smeker försiktigt på ryggen. Det är en helt annan sak än att bara ge varandra en vänskaps kram och säga att man älskar varandra. som vänner gör. man vet när det är vännskap eller kärlek. det märks, inget man behöver undra över. Men vänskapen är det betydelsfullaste man kan ha i livet.

Den som inga vänner har kärt, har inte heller något att hålla om när tårarna rinner. Ingenting att luta sig mot, eller ingen som blåser när man har ont.

Vänskap; Håll det du älskar så långt bort från dina läppar som möjligt.

Vänskapskärlek; Håll det du älskar så lång bort från dina läppar till du vet riktigt noga att han känner det samma. Låt han bevisa det.

                                                  
               Kyysssarr/Bruden

Jag har alltid undrat hur det känns att älska någon med hela sitt hjärta och bara få skit tillbaka. Hur det känns att ge kärlek och inte få ett skit tillbaka. Att bara gräva ner all kärlek och veta att det aldrig kommer gå. Att det aldrig kommer funka. Veta att du är en på miljonen som inte kommer hitta den rätta och aldrig få kärleken i ditt liv. Hitta lyckan och det underbara med livet. Visst alla har dåliga tider och så. Men alla borde få kärlek. Kärlek gör dagen ljusare. Kärlek leder oftast till något gott. Men för att det ska leda till något gott och lyckligt måste man gå igenom tjafs och annat jobbigt.

Det är det värsta som leder till det bästa i slut ändan.

Jag var bara tvungen att skriva av mig lite. <3

Ingenting har så stor betydelse som du.

Vänta är något man gör på bussen, skjuts eller på en resturant. Inte på kärlek. Kärleken är det många som tror man kan vänta på. Man träffar en person, som man fattar tycke om, säger hejdå på kvällen och kysser varandra med passion. Man väntar några dagar på att han ska ringa upp. Väntar några dagar till, och till slut har det gått nån vecka. Man tror att han ska höra av sig, man väntar på att han ska ringa upp, svara på sms eller mail. Man var lycklig den kvällen med den personen. Man var lycklig ett par dagar efteråt. Men efter ett par dagar till känner man svek och oro. Man börjar tro att han inte vill någonting med dig att göra. Man börjar undra om det var något fel på mig, vad har jag gjort för något för att han ska ignorerat mig. Vad ska jag göra för att få han att märka mig igen. Ska jag hamna på sjukhus , gå naken på stan, vistas i tv, bli tagen av polisen, bli misshandlad. Vad ska jag göra för att få hans uppmärksamnhet igen? Man gör nästan vad som helst för att han ens ska säga hej. Man känner sig bortglömd och ignorerad. Som en i mängden. Man trodde man betydde någonting. Men i slut ändan visas det att man inte betydde någonting. Under den tiden man väntade på att få fram slutet. Kunde man ha hittat kärleken hos någon annan. Kunnat ha hur roligt som helst. Men man ville bara ha hans uppmärksamhet och hans godnatt. Man ville inte ha någons kommentar om att man skulle skita i honom oh fortsätta utan han. När man väl hittat någon ska man tydligen bara skita i honom. Är det kärlek? Nej, kärlek är när två personer börjat fatta tycke om varandra. tycker att den andra är speciell och helt underbar. Man älskar den personen. Man tänker på personen allt gämt. Det ända som susar i huvudet är han/hon. Man vill bara vara i dens närhet och känna att. " Det är den här personen jag älskar,litar på och vill vara med". Men jag har aldrig kunnat tänka så. Med någon speciell eller helt underbar person. Det har alltid blivit att jag fått kommentarerna, "Ehh, skit i han. Du är värd bättre!" Men tänk om jag inte tycker jag är värd bättre. Tänk om jag vill ha just den personen. Just den älskar jag. Men jag får ändå dom jävla kommentarena så fort jag berättar att jag börjat gilla någon eller nått. Jag får dåliga kommentarer om honom, även om ni inte ens vet vem han är. Bara för att han pluggar och har bra betyg i skolan är han värsta nörden. "Honom kan du inte va tsm med". Varför inte ? Vad är det för fel på människor som pluggar och vill ha bra betyg för att sedan kunna komma in på bra gymnasium eller kunna få bra jobb? Vad är det för fel på det? Det är väl bara ett plus. Om man har en smart kille kan man ju få hjälp med läxor och annat. Det är väl inget fel på det? Jag tycker det är bra.

Jag ska inte öppna min käft för er försen jag vet att det kommer hända någonting mellan mig och en kille. VIll inte ha era negativa kommentarer eller miner. Jag får väl älska och gilla vem fan jag vill ?

Men ni har ju en plats i mitt hjärta så då tror ni att ni kan bestämma och styra över mina känslor och tankar också. För jag väljer ju tydligen alltid fel kille och det blir bara fel så fort jag gör nått. Men nu ska jag inte öppna min käft för er försen jag vet.

-Jag har aldrig känt mig så bortglömd som nu.

Jag har alltid undrat hur det är att vara förälskad. Hur det känns och hur lycklig man egentligen är. Har aldrig vågat släppa in någon ordentligt. Vågat kärleken flyga och bara vara. Göra mig lycklig och glad. Istället har jag hållt den innom mig. Låtit den gnaga på mig innifrån och aldrig visat hur ont det egentligen gjort. Har aldrig vågat visa kärlek till någon som jag verkligen gillat. Trott att det skulle bli värre om jag visade det. Trodde att du skulle lämna mig om jag visade kärlek för mycket. Kanske skrämde dig. Jag ville aldrig att du skulle lämna mig. Ville inte att du skulle skita i mig. Bara ignorera mig och gå därifrån. Jag har aldrig riktigt varit förälskad. Aldrig vågat.