Jag har funderat lite på att jag kanske ska bli lite mer... mänsklig i min blogg. har fått veta att det är ganska många som läser min blogg faktiskt. Så nu ska jag fokusera lite. Lite vardag och annat. men först det här! Börjar nu.

Dag 1 – Presentera mig själv. 

Dag 2 – Min första kärlek.

Dag 3 – Mina föräldrar.

Dag 4 – Det här åt jag idag.

Dag 5 – Vad är kärlek.

Dag 6 – Min dag.

Dag 7 – Min bästa vän.

Dag 8 – Ett ögonblick.

Dag 9 – Min tro.

Dag 10 – Det här hade jag på mig idag.

Dag 11 – Mina syskon.

Dag 12 – I min handväska.

Dag 13 – Den här veckan.

Dag 14 – Vad hade jag på mig idag.

Dag 15 – Mina drömmar.

Dag 16 – Min första kyss.

Dag 17 – Mitt favoritminne.

Dag 18 – Min favoritfödelsedag.

Dag 19 – Detta ångrar jag.

Dag 20 – Den här månaden.

Dag 21 – Ett annat ögonblick.

Dag 22 – Det här upprör mig.

Dag 23 – Det här får mig att må bättre.

Dag 24 – Det här får mig att gråta.

Dag 25 – En första. 

Dag 26 – Mina rädslor.

Dag 27 – Min favoritplats.

Dag 28 – Det här saknar jag.

Dag 29 – Mina ambitioner.

Dag 30 – Ett sista ögonblick.

Ibland kan man önska att saker ska gå i uppfyllelse. 

Man önskar att allt blir "perfekt".

Man kan också önska att saker slutar finnas, bara går upp i rök.

Slutar existera.

Det låter dramatiskt i en dels öron.

Men jag tycker det är fint på nått sätt.

Jag kan inte riktigt förklara varför det är fint.

Men det är någonting med att de flesta mäniskor här på jorden önskar att allt blir bra,

Man önskar att man får den person man tycker om.

Man önskar om lycka och ett friskt liv.

Man önskar att man en dag ska möta den rätta här i livet.

Jag tycker det är något fint med att önska att någonting ska sluta existera.

Försvinna och bara lämna allt.

Jag önskade, för inte så jätte länge sen att en sak mellan mig och en person aldrig hade existerat.

Men nu idag, saknar jag det.

Ganska mycket.

Även om jag inte vill att det ska komma tillbaka.

Saknar jag det. 

Min önskan om att det mellan oss aldrig hade exiosterat.. 

Gick i uppfyllelse.

Allt försvann, allt bara flög iväg.

Det va jobbigt.

Men det kändes rätt då.

Nu känns det bara patetiskt att jag önskade det där.

För det va så mycket som var jätte bra mellan oss.

Men jag va alldeles för borta, jag såg bara brister och fel.

Jag vill få bort allt.

Ville inte ha någonting kvar.

Det fick jag inte heller. 

Det här med att glömma saker, gå vidare utan att någonting följer efter.

Inga minnen eller bilder.

Man kan inte gå ifrån någonting utan att minnen följer med.

Man kan aldrig glömma helt, man kan inte heller få det att försvinna.

Man kan inte släppa taget helt om någonting som man en gång älskat, eller tyckt riktigt mycket om.

Känslor kan gå och komma lite då och då.

Minnen är alltid kvar, påminner en om saker man vill glömma, saker som man får en klump i magen av.

Men någon gång tidigare, har man fått som "fjärilar" i magen på grund av dem händelserna.

Man vart överlycklig över att det hände, man blev glad så fort man hörde några ord.

Dom orden kan vara jobbiga att höra av någon annan, i nutid.

Man trodde aldrig att någon annan skulle kunna uttrycka sig på det sättet, speciellt inte till "mig".

Man trodde inte heller att man själv skulle kunna gå igenom en del saker på grund av det som hände, det som sitter fast som ett klistermärke på insidan av huvudet.

Man trodde absolut inte, att det bara skulle ta slut.

I alla fall inte så fort,

utan att ens hinna tänka efter,

eller ens kunna känna hur det egentligen känns.

bara en random bild sådär.. <3

Det finns många som inte vågar visa känslor, som inte vågar prata med någon, ocskå såna som inte vågar gå vidare. Gå vidare från det som hänt, lämna allt och bara gå. Hitta nytt och börja om. En del vågar inte göra någonting åt saken. 

Dem ler och hittar på ursäkter till att inte berätta för någon. 

Visst det är rätt svårt att berätta någonting som är stort för en själv, till någon annan. Jag har varit där själv, flera gånger. Men jag har lärt mig, att pratar man med rätt person. behöver man inte hita på ursäkter och ha ett fejkat leende hela tiden. Man kan få fram den riktiga sidan, den som är gömd bakom all skit och allt bortkastat.

Du måste tro på att andra har gått igenom saker också. Folk kan må mycket dåligare än du själv. Bara de att du dränker dig i ditt och vill itne släppa in någon i ditt förflutna, medans andra kanske berättar för någon. pratar ut om dom jobbiga sakerna som hänt, eller det som drabbar dom. Dem har vågat lita på någon, kollat den i ögonen, tittat upp i taket för att inte låta tårarna rinna ner på kinden, hållt handen och berättat sanningen. 

Alla har jobbiga stunder, ingen mår perfekt hela tiden. Någon har någonting dom inte berättar eller visar. Någonting dom inte släpper taget om, något dom är rädda för att mista. Ett minne eller en person, någonting skaver den i själen, gnager innifrån, tills personen  ger upp och bryter ihop.

det är sanna ord. titta, läs, ta in och tänk!

Saker förändras här i livet. en del saker kan till och med förändras över bara nån minut. av några ord eller av någon händelse. saker kan bli fel, helt omvända och nästan kaos. 

Det finns saker här i livet man vill klamra sig fast vid, aldrig släppa och bara äga för resten av livet. men det kan komma en liten sak, som krashar allt och allt går i miljoner delar. man blir krossad, man får aldrig tillbaka den delen man klamrade sig fast vid. öven fast man ber, bönar och hoppas flera hundra gånger per dag, år månad. det går nästan inte att få tillbaka någonting helt, när det väl gått i miljoner delar. 

Det finns många stunder i livet då allt är bra.

Som slår allt annat med hästlängder.

Men en del stunder i livet är inte att hurra över.

Om man har hjärtekross eller sårad långt in i själen.

Det finns många som inte märker.

Några som inte ens förstår hur det är.

En del som inte vet vad det innebär.

Om man någongång fått hjärtekross kan det ta flera månader, år tills det läker.

Ibland kanske det inte ens läker.

Man vet inte hur det blir. 

Man kan inte räkna med att man har en framtid.

Dina dagar, dina minnen och allt du gått igenom.

Allt kan stanna. 

Imorgon eller nästa vecka.

Kanske inatt.

Det är ingen som säger när.

Inte ens hur.

Det är ingen som förklarar för oss från första början hur det blir.

Finns nog inget bättre än att veta att tills slut blir det alltid bra.

Vad som än händer.

Kommer det alltid vara ett lycklig slut.

Vad som än kommer ivägen för dig.

Kan du alltid stanna upp, 

vänta ett litet tag. 

Vi vet att i slut ändan kommer alla må bra igen.

Det finns stunder i livet då man absolut inte kan sluta le. 

Då allt är så enormt bra. 

Då nästan ingenting kan förstöra eller få en att bli ledsen.

Man känner sig varm och glad innombords.

Man känner hur energin flödar och allt är bara bra helt enkelt.

Så känner jag just nu.

Förutom mensvärken då..

   du gör mig lycklig älskling!