Kärleken som skapas mellan två personer som ser något speciellt hos den andra. 

Det är den kärleken alla letar efter. 

Den som varar sådär passionerat länge. 

Där man lever på rosa moln och bara svävar. 

Även om det finns svackor som man trillar ner i så hjälper man varandra.

Att komma upp och klara det tillsammans. 

Man löser det. 

Men det finns också en hel del som kan störa & förstöra.

Som vänner, familj, skolan, jobbet. 

Som kan få en att bli osäker, känna sig äcklig eller konstig. 

Ingenting har stoppat mig hittils. 

Inget ska få stoppa mig.

Jag är osäker ibland, 

men med dig känner jag mig trygg.

Du får mig att må bättre än någon annan.

Du får mitt leende att bli äkta igen.

Du gör mig lycklig.

Tack älskling.

Fortsätt som du gör, så kommer mitt hjärta ligga i dina händer inom en snar framtid. 

You got a fast car
I want a ticket to anywhere
Maybe we make a deal
Maybe together we can get somewhere

Anyplace is better
Starting from zero, got nothing to lose
Maybe we'll make something
But me, myself, I got nothing to prove

 

Jag har fått tillbaka något som betydde så enormt mycket, som jag älskade med hela mitt hjärta. 

Men en dag tog det stopp, en kniv rakt igenom huden in med spetsen mot hjärtat.

Jag höll andan, blundade och hoppades på att det var en dröm.

Men där stod nu, framför mig, med besviken min och försökte förklara medans mina tårar forsade ner. 

Kommer aldrig glömma den kvällen, du skrev att jag skulle komma ut, du sa varken hej eller gav mig en kram. Du tittade ner i backen och andades tungt. 

Jag förstod direkt att det var någonting som var fel.

Men så fel trodde jag aldrig att det var.

Trodde inte en person som Du, hade hjärta till att krossa någon annan.

Jag vet att jag själv gjorde fel, sårade dig.

Jag gjorde ett misstag jag aldrig kommer bli av med, för jag sårade någon som jag älskade för mycket för att förstå själv. 

Jag var kär på riktigt kan man säga, mer kär än vad jag trodde man kunde va.

Jag förstod aldrig mina känslor, gick upp och ner och allt gjorde mig förvirrad.

Men du förklarade i sommras, men jag tyckte det behövdes mer för att ens få en chans som vän. 

Och när jag minst anade det, hade du skrivit till mig.

Trodde du kommit över allt och bara skitit i mig, det som hände. 

Men insåg att du var bättre än så, trotts allt.

Jag gav dig en andra chans, vi kan klara det.

För jag vet att det kan funka, för även om du inte inser, så vet jag att vi båda kan kämpa för att få upp oss på toppen igen.

Man märker hur mycket man betyder för en del här.

Trodde jag va lite mer betydelsefull, men det är erat val. 

Men förvänta er inte att jag ställer upp den dagen ni frågar.

Bild på mig dårå...  

Allt i min omgivning gör min vardag färgrik.

Men sånt runt om mig som inte syns, som bara gör illa en innifrån.

Ligger och knager i flera timmar per dag, även om det inte märks. 

Jag har gjort mycket skit i mitt liv, förstört för andra, gjort stora misstag, tolkat fel, förlorat vänner och sårat folk. Men det på bilden är nästan värst.. Men när man mår dåligt finns det inte mycket som hjälper. Att sätta något mot sina läppar och låta röken fylla lungorna. Det blir bra då, men det sätter sig och till slut blir det ett beroende. 

Otroligt hur dum man kunde va.. 

http://click.adrecord.com/?p=96&c=5762

http://click.adrecord.com/?p=65&c=5762

http://click.adrecord.com/?p=92&c=5762

http://click.adrecord.com/?p=127&c=5762

Finns inte mycket jag vill göra, som jag vill ha.

Men nån gång vill jag ha den kärlek och uppmärksamhet jag behöver för att kunna känna mig lyckad och värdefull.

Jag är glad att jag inte behöver kämpa mer,

vara ensam om att kämpa för något där man ska vara två stycken.

Jag blev ledsen när det blev som det blev, men det blir så mycket bättre såhär.

I börjar klarna allt upp och allt är underbart.

Det flyter på.

När man fått det klart för sig, att allt är bra.

Börjar man leta problem, fel och misstag.

Vad som kan hända,

Hur hårt man kan såras.

Att man kan falla rakt ner mot marken,

utan att hinna ta emot sig.

Allting faller itu. 

Man vill att det ska va så bra som i drömmarna, så som man önskar.

Men ibland blir det för mycket att konsentrera sig på.

Det blir för mycket för både hjärnan och kroppen att hålla inne.

Man vill släppa ut allting på något sätt, visa att allting inte är bra.

Men jag vågar inte, vill försöka att inte visa mig svag för mina vänner.

Vill inte att dom ska få "dåligt samvete" eller tycka synd om mig.

Det är inte synd om mig, jag skapar mina egna problem.

Men dom försvinner aldrig, dom ändrar bara form.

Går inte att prata bort dom, gråta ut dom.

Skrika ut dom, går bara inte att få bort dom.

Problem, det är någonting som alltid kommer finnas i ditt liv.

Följa dig ända ner i graven.

Det ända som går att göra med dom, är att skaffa nya och glömma dom gamla.

Allt runt om kring, har alltid gjort mig forvirrad.

Alla människor runt om.

Jag vill bara må bättre än nu.

Snälla, det ända jag önskar just nu.

Smile, it's the only thing your friends care about.