Jag har fått tillbaka något som betydde så enormt mycket, som jag älskade med hela mitt hjärta. 

Men en dag tog det stopp, en kniv rakt igenom huden in med spetsen mot hjärtat.

Jag höll andan, blundade och hoppades på att det var en dröm.

Men där stod nu, framför mig, med besviken min och försökte förklara medans mina tårar forsade ner. 

Kommer aldrig glömma den kvällen, du skrev att jag skulle komma ut, du sa varken hej eller gav mig en kram. Du tittade ner i backen och andades tungt. 

Jag förstod direkt att det var någonting som var fel.

Men så fel trodde jag aldrig att det var.

Trodde inte en person som Du, hade hjärta till att krossa någon annan.

Jag vet att jag själv gjorde fel, sårade dig.

Jag gjorde ett misstag jag aldrig kommer bli av med, för jag sårade någon som jag älskade för mycket för att förstå själv. 

Jag var kär på riktigt kan man säga, mer kär än vad jag trodde man kunde va.

Jag förstod aldrig mina känslor, gick upp och ner och allt gjorde mig förvirrad.

Men du förklarade i sommras, men jag tyckte det behövdes mer för att ens få en chans som vän. 

Och när jag minst anade det, hade du skrivit till mig.

Trodde du kommit över allt och bara skitit i mig, det som hände. 

Men insåg att du var bättre än så, trotts allt.

Jag gav dig en andra chans, vi kan klara det.

För jag vet att det kan funka, för även om du inte inser, så vet jag att vi båda kan kämpa för att få upp oss på toppen igen.