Det finns en hel del saker här i livet som har en viss mening för oss människor.

Som påverkar oss på alla möjliga sätt.

Psykiskt och fysiskt.

Men en del saker av allt det där som verkligen har en mening, 

borde inte finnas vid ens sida. 

Inte när det går åt fel håll, när det krossas eller inte fungerar.

Ger dåliga tankar och konstiga aningar.

Ger tårar på kinden och ett krossat hjärta.

Det finns ganska många saker som man inte behöver, 

Men ändå strävar så himla länge efter.

Som kanske stannar ett tag eller en längre tid.

Lyckan är hos dig om den är där ända tills du dör, tills den dagen då ligger under jorden.

Men många har inte den turen, lyckan att få uppleva det. 

Men varför ska man jaga så mycket, för att sen på hjärtat krossat. 

Det vet alla att om man hittar det man jagat och det plötsligt dyker upp någonting som inte borde vara där. 

Så kan man lika hjärna hugga sig själv i magen och krossa sitt hjärta.

Det är ändå det man får tillbaka.

Det finns någonting innom mig,

Som skapar frågor och svar.

Genom att bara vara nära dig.

Ingen frågarIngen undrarIngen verkar bry sigVarför ska man då berättaEller förklaraEller ens visa?

Alla har någon man vill va nära,Hålla om,Någon man tittar lite mer på,Träffa så ofta det går.Någon som är speciell,Man vill spendera tid med den personen.Hur ofta som helst,Hur lång eller kort tid,Spelar ingen roll.Bara man får känna närheten och kärleken.
Men det finns alltid saker som kommer emellan.Som irriterar och sårar.Som skapar problem och tjafs.Skolan, jobbet, familjen eller andra saker. Allt möjligt kan förstöra och såra någon, Stora eller små saker, Det spelar ändå ingen roll.För det är fortfarande lika jobbigt.När man inte får träffa en person man tycker om, gillar eller tillochmed älskar.
Hur känns det att få "dissen" varje gång man frågar om man kan träffas en snabbis eller en längre tid?
Jo det känns förjävligt!Det sårar, det går rakt in i hjärtat.Man får en klump i magen som irriterar och man blir ledsen.Personen som sa att "Nej det går inte, jag måste plugga/jobba över." Han/hon känner inte likadant som den som får det svaret. Den personen kanske också tycker att det är jobbigt att man inte träffas så ofta.Men om det ofta är den personen som "dissar" så ser inte han/hon hur ont det faktiskt gör.Hur smärtan kryper in i hjärtat.Vilken klump man får i magen.Vilken lust man får att bara stäga av allt.Radera det som är och ta allt från början.Men man kan inte göra det.I en dator kan man ladda ner någonting, Ha det tills man tröttnat, Sedan radera bort det och bara glömma att man haft det.Men i verkligheten, Där vi faktiskt lever, Kan man inte göra så.Minnet finns alltid kvar, finns alltid ett spår efter det man velat radera, eller det man slutat bry sig om.En händelse eller förälskelse.
Det finns så otroligt mycket saker som kan påminna någon om minnen, Tider man tillbringat tillsammans med någon som va så underbar, älskvärd och fantastisk.Som va det bästa som fanns.Men sen gled man isär på bågot sätt,Någonting förstörde.Ändrade allt och sårade någon.

Jag känner bara att det är så jäkla onödigt att kämpa för nått om man inte får ett piss tillbaka.