Tårar som gungar på kanten, 

Vill inte släppa ner dom,

Vill inte visa att jag är svag,

Svag för små saker,

Jag kan inte ta skit från andra,

Jag vill inte veta att folk snackar,

Då går tankarna om och om igen,

Vill inte veta,

Vill varken höra eller se,

Mina misstag är mina,

Jag tycker inte alla behöver veta,

Men tydligen behöver dom det, 

För att visa att dom är "starkare",

Vågar stå för någonting som inte har med dom att göra,

Finns nog någonstans, 

Någonstans där jag hör hemma,

Där folk lyssnar,

Där folk bryr sig,

Bryr sig om min åsikt,

Ialla fall ibland,

Jag begär inte all uppmärksamhet,

Bara ett hörn, 

Lite då och då.

// etta

Dag. 1

Presentation ?

Tja, jag heter Erica, jag är 15 år och går i 9an på KMS. 

Dom första tre åren jag levde bodde jag i lid, en liten "förort" som ligger nästan vid runtuna.

Efter tre år där, så flyttade jag och min mamma till isaksdal tror jag att det va.

Jag gick på förskolan vid vattentornet.

Innan jag började lekis tror jag, träffade mamma en ny.

Vi flyttade till arnö, jag fick en lillasyster.

Jag hade napp tills jag va 5-6. Använde också min snuttefilt jag fick när jag föddes. Har den fortfarande kvar, hänger över min säng.

När jag gick i 1-2 träffade mamma en norrman, på jobbet. 

Han flyttade in med oss sen flyttade vi till Tystberga när jag skulle börja 3an.

Vi bodde där tills jag precis hade börjat 5an.

Mamma och Bård, som han heter. Gifte sig 2004/27/11.<3

Sen flyttade vi till norge,

Där fick jag börja i 6an, i stället för 5an.

För att dom börjar skolan när dom är fem, och därför blir det så att om man går 6an här, går man i 7an där. Rätt coolt!

Och med det vill jag säga, jag har aldrig gått i 5an.

Jag gick i 6an två gånger, som att gå om, fast ändå inte.

Eftersom att Bårds familj bodde där uppe och hade ett hus flyttade vi dit. 

Det va ett gult, lagom stort hus, en ladugård och trädgård. 

Vi bodde där i 10 månader sen flyttade vi tillbaka till sverige. 

Arnö, började då på herrhagen igen.

Där jag gick när jag gick i lekis-2an.

2006, fick vi en medlem till i familjen.

Det va under tiden vi bodde i tystberga ? 

Jo jag tror nog det!

Jag började sen 7an på nico, 7B. 

Gick där ett halv år, sen bytte jag till KMS.

Jag hade aldrig riktigt hört talas om KMS innan, när jag var där och hälsade på insåg jag att 2 st gamla kompisar gick där, i den klassen jag skulle börja. Tex, Ebba. Hon bodde också i lid när vi va små. Vi hade alltid kul tillsammans, iaf vad jag kommer ihåg och har hört. TIlls jag flyttade till mamma. Så vi återuppfödde våran vännskap eller vad man ska säga.

Under en inte så jätte lång tid på KMS, blev jag hatad av nästan alla. 

Ingen gillade mig eller ville va med mig.

Jag och Linnea H blev kompisar och lärde känna varandra, pga bordsplasering.

Så vi började vara och umgås. 

Vi gick också på bio en gång, då blev allt KAOS i klassen kan jag säga. 

Blev ännu lite mer hatad.

Men en dag i skolan så skulle alla "tjejer" gömma sig inne på toan för att någon kom in i klass rummet. 

Det va ebba, vilma, julia, angelika och några fler?

Då frågade dom om jag ville vara med på filmkväll. Det va då vi alla blev kompisar!

I 7an gick jag igenom en fjortis tid.. jobbigt!

den fortsatte tills somamrlovet till 8an. 

Då blev jag mer åt "raggar" hållet. 

Nu är jag väl mest, normal/raggar stil aktig?

jag vet inte riktigt vad man ska kalla det.

Jag är rätt så envis av mig, får oftast viljan igenom.

Den jag är idag ?

jag har en "stil" som är en slags blandning mellan rockabilly och normal?

Jag bor på Arnö gård med min lilla familj som innehåller 5 personer(med mig då) och två katter och en kanin. 

(Min katt betyder mer än allt för mig, låter larvigt men det är sant, finns inte hon, mår inte jag bra!) 

Jag är en aning speciell, inte som alla andra. 

Lite mer udda, Unik som man kallar det!

Jag bor varannan vecka hos min mamma och varannan hos pappa!

Hos min pappa är vi ca 3 personer i huset hela tiden, inga husdjur.

Men en hel DRÖS med bilar.

Jänkare, jobbarbilar, skrothögar och traktorer.(& båtar)

Själv har jag en amazon 4 dörrars, i regnbågens alla färger. 

Och en a-traktor som bara står just nu.

Jag har börjat att plugga på körkortet, men kommer ingen vart. 

Är man lat så är man. 

Även om det handlar om sånt.

Lite saker som är bra att veta om mig?

- Jag ÄLSKAR te,

- Jag är lite paranoid. Om någonting är öppet i mitt rum, t.ex, en garderobsdörr. Då måste jag stänga den. Jag tror att någon iaktar mig. Enormt jobbigt.

- Ibland är min käft lite för stor, och det slinker ut saker som inte menas!

- Jag kan var HUR flummig och "störd" som möjligt. 

- Jag älskar att sjunga.

- Jag har inte ett bra självförtroende, men jag jobbar på det!

- Jag är som sagt, Envis!

- Jag älskar att skriva, som kanske märks i min blogg ?

- Är man barnslig, så är man! 

Nu i vår, om någon månad, ska jag välja till gymnasie. 

För någon vecka sen visste jag precis vad jag skulle söka. 

Men nu har jag börjat tvivla, kommer upp så himla många andra gymnasium.

Vet inte vart jag vill gå just nu.

Men lite allternativ är väl LBS, media eller rek&kommunikation. Sen bygg på gripen.. Vill också gå på PLUS gymnasiet i Norrköping.

Får väl se hur det blir. 

Ska försöka att inte lyssna på någon annan, bara på vad jag vill göra och vad jag vill bli!

Mitt val trotsallt. 

Det blir säkert bra i slut ändan.

Den här presentationen blev nog en aning längre? 

Och lite bättre kanske..

Aja, nu vet ni lite om mig! 

   En liten random bild bara, '_*

Jag börjar med dem där "dagarna" någon dag när jag har tid. så det blir mer detaljerat och intressant om det nu kan bli det. 

Jag har funderat lite på att jag kanske ska bli lite mer... mänsklig i min blogg. har fått veta att det är ganska många som läser min blogg faktiskt. Så nu ska jag fokusera lite. Lite vardag och annat. men först det här! Börjar nu.

Dag 1 – Presentera mig själv. 

Dag 2 – Min första kärlek.

Dag 3 – Mina föräldrar.

Dag 4 – Det här åt jag idag.

Dag 5 – Vad är kärlek.

Dag 6 – Min dag.

Dag 7 – Min bästa vän.

Dag 8 – Ett ögonblick.

Dag 9 – Min tro.

Dag 10 – Det här hade jag på mig idag.

Dag 11 – Mina syskon.

Dag 12 – I min handväska.

Dag 13 – Den här veckan.

Dag 14 – Vad hade jag på mig idag.

Dag 15 – Mina drömmar.

Dag 16 – Min första kyss.

Dag 17 – Mitt favoritminne.

Dag 18 – Min favoritfödelsedag.

Dag 19 – Detta ångrar jag.

Dag 20 – Den här månaden.

Dag 21 – Ett annat ögonblick.

Dag 22 – Det här upprör mig.

Dag 23 – Det här får mig att må bättre.

Dag 24 – Det här får mig att gråta.

Dag 25 – En första. 

Dag 26 – Mina rädslor.

Dag 27 – Min favoritplats.

Dag 28 – Det här saknar jag.

Dag 29 – Mina ambitioner.

Dag 30 – Ett sista ögonblick.

Ibland kan man önska att saker ska gå i uppfyllelse. 

Man önskar att allt blir "perfekt".

Man kan också önska att saker slutar finnas, bara går upp i rök.

Slutar existera.

Det låter dramatiskt i en dels öron.

Men jag tycker det är fint på nått sätt.

Jag kan inte riktigt förklara varför det är fint.

Men det är någonting med att de flesta mäniskor här på jorden önskar att allt blir bra,

Man önskar att man får den person man tycker om.

Man önskar om lycka och ett friskt liv.

Man önskar att man en dag ska möta den rätta här i livet.

Jag tycker det är något fint med att önska att någonting ska sluta existera.

Försvinna och bara lämna allt.

Jag önskade, för inte så jätte länge sen att en sak mellan mig och en person aldrig hade existerat.

Men nu idag, saknar jag det.

Ganska mycket.

Även om jag inte vill att det ska komma tillbaka.

Saknar jag det. 

Min önskan om att det mellan oss aldrig hade exiosterat.. 

Gick i uppfyllelse.

Allt försvann, allt bara flög iväg.

Det va jobbigt.

Men det kändes rätt då.

Nu känns det bara patetiskt att jag önskade det där.

För det va så mycket som var jätte bra mellan oss.

Men jag va alldeles för borta, jag såg bara brister och fel.

Jag vill få bort allt.

Ville inte ha någonting kvar.

Det fick jag inte heller. 

Det här med att glömma saker, gå vidare utan att någonting följer efter.

Inga minnen eller bilder.

Man kan inte gå ifrån någonting utan att minnen följer med.

Man kan aldrig glömma helt, man kan inte heller få det att försvinna.

Man kan inte släppa taget helt om någonting som man en gång älskat, eller tyckt riktigt mycket om.

Känslor kan gå och komma lite då och då.

Minnen är alltid kvar, påminner en om saker man vill glömma, saker som man får en klump i magen av.

Men någon gång tidigare, har man fått som "fjärilar" i magen på grund av dem händelserna.

Man vart överlycklig över att det hände, man blev glad så fort man hörde några ord.

Dom orden kan vara jobbiga att höra av någon annan, i nutid.

Man trodde aldrig att någon annan skulle kunna uttrycka sig på det sättet, speciellt inte till "mig".

Man trodde inte heller att man själv skulle kunna gå igenom en del saker på grund av det som hände, det som sitter fast som ett klistermärke på insidan av huvudet.

Man trodde absolut inte, att det bara skulle ta slut.

I alla fall inte så fort,

utan att ens hinna tänka efter,

eller ens kunna känna hur det egentligen känns.

bara en random bild sådär.. <3

Det finns många som inte vågar visa känslor, som inte vågar prata med någon, ocskå såna som inte vågar gå vidare. Gå vidare från det som hänt, lämna allt och bara gå. Hitta nytt och börja om. En del vågar inte göra någonting åt saken. 

Dem ler och hittar på ursäkter till att inte berätta för någon. 

Visst det är rätt svårt att berätta någonting som är stort för en själv, till någon annan. Jag har varit där själv, flera gånger. Men jag har lärt mig, att pratar man med rätt person. behöver man inte hita på ursäkter och ha ett fejkat leende hela tiden. Man kan få fram den riktiga sidan, den som är gömd bakom all skit och allt bortkastat.

Du måste tro på att andra har gått igenom saker också. Folk kan må mycket dåligare än du själv. Bara de att du dränker dig i ditt och vill itne släppa in någon i ditt förflutna, medans andra kanske berättar för någon. pratar ut om dom jobbiga sakerna som hänt, eller det som drabbar dom. Dem har vågat lita på någon, kollat den i ögonen, tittat upp i taket för att inte låta tårarna rinna ner på kinden, hållt handen och berättat sanningen. 

Alla har jobbiga stunder, ingen mår perfekt hela tiden. Någon har någonting dom inte berättar eller visar. Någonting dom inte släpper taget om, något dom är rädda för att mista. Ett minne eller en person, någonting skaver den i själen, gnager innifrån, tills personen  ger upp och bryter ihop.

det är sanna ord. titta, läs, ta in och tänk!