Det finns många som inte vågar visa känslor, som inte vågar prata med någon, ocskå såna som inte vågar gå vidare. Gå vidare från det som hänt, lämna allt och bara gå. Hitta nytt och börja om. En del vågar inte göra någonting åt saken. 

Dem ler och hittar på ursäkter till att inte berätta för någon. 

Visst det är rätt svårt att berätta någonting som är stort för en själv, till någon annan. Jag har varit där själv, flera gånger. Men jag har lärt mig, att pratar man med rätt person. behöver man inte hita på ursäkter och ha ett fejkat leende hela tiden. Man kan få fram den riktiga sidan, den som är gömd bakom all skit och allt bortkastat.

Du måste tro på att andra har gått igenom saker också. Folk kan må mycket dåligare än du själv. Bara de att du dränker dig i ditt och vill itne släppa in någon i ditt förflutna, medans andra kanske berättar för någon. pratar ut om dom jobbiga sakerna som hänt, eller det som drabbar dom. Dem har vågat lita på någon, kollat den i ögonen, tittat upp i taket för att inte låta tårarna rinna ner på kinden, hållt handen och berättat sanningen. 

Alla har jobbiga stunder, ingen mår perfekt hela tiden. Någon har någonting dom inte berättar eller visar. Någonting dom inte släpper taget om, något dom är rädda för att mista. Ett minne eller en person, någonting skaver den i själen, gnager innifrån, tills personen  ger upp och bryter ihop.

det är sanna ord. titta, läs, ta in och tänk!