Det här med att glömma saker, gå vidare utan att någonting följer efter.

Inga minnen eller bilder.

Man kan inte gå ifrån någonting utan att minnen följer med.

Man kan aldrig glömma helt, man kan inte heller få det att försvinna.

Man kan inte släppa taget helt om någonting som man en gång älskat, eller tyckt riktigt mycket om.

Känslor kan gå och komma lite då och då.

Minnen är alltid kvar, påminner en om saker man vill glömma, saker som man får en klump i magen av.

Men någon gång tidigare, har man fått som "fjärilar" i magen på grund av dem händelserna.

Man vart överlycklig över att det hände, man blev glad så fort man hörde några ord.

Dom orden kan vara jobbiga att höra av någon annan, i nutid.

Man trodde aldrig att någon annan skulle kunna uttrycka sig på det sättet, speciellt inte till "mig".

Man trodde inte heller att man själv skulle kunna gå igenom en del saker på grund av det som hände, det som sitter fast som ett klistermärke på insidan av huvudet.

Man trodde absolut inte, att det bara skulle ta slut.

I alla fall inte så fort,

utan att ens hinna tänka efter,

eller ens kunna känna hur det egentligen känns.

bara en random bild sådär.. <3