"det finns många citat som ser nästan lika dana ut, men dom har helt olika syften"

Det finns mycket man kan hänga upp sig på i livet.

Vänner,familjen,skolan,brister,misstag,kärlek,pers
onligtheter och massor mer.

Men det vi egentligen behöver är att kunna hitta något som vi kan hänga upp oss på.

Men alla dom känslorna,meningarna och syftena i.

Som livet.

Men för att man ska kunna få en possetiv syn på själva livet.

Måste man ha någon som står en så himla nära att det gör ont.

Som man litar på till hundra miljoner.

En som man kan dela precis allt med.

Och om man har det. 

Kan man få allt stöd i världen för att kunna fixa det possetiva med allt.

Det är varken lätt eller kul.

Men man tjänar nog på det tillslut.

Jag har inte fått den possetiva synen på allt ännu.

Men på det mesta.

Jag kan inte få den på allt.

För om man inte har någon vid sin sida hela tiden.

Går det inte att fixa allt.

Man kan inte göra allting här i livet helt ensam. 

Man måste nästan alltid ha någon vid sin sida för att vara glad. 

Om man  sitter ensam hemma hela dagarna utan någon som bryr sig.

Är man inte speciellt glad tror jag.

Men om man alltid har vänner som ställer upp för en och alltid finns där.

Som gör din dag ljusare och gladare.

Kommer man enormt långt på livets lista.

Man behöver inte ha drömkillen innan man dör.

Om man har drömt om honom hela livet.

Följer han med dig ner i graven.

Han kommer alltid vara hos dig.

Eftersom att han är i dina drömmar.

När man är liten vill man bli prinsessa och hitta en snygg och fantastisk prins.

Men när man blir vuxen märker man att man inte kan bli prinsessa bara sådär.

Det är då man hittar en kille man verkligen älskar. 

Som mest liknar sin prins.

Sedan gifter man sig.

Det är som att vara prinsessa för en dag.

Den viktigaste dagen i livet får man dela med sin "prins".

Om man inte har velat bli prinsessa.

Behöver man inte slösa tid på att leta efter den perfekta killen.

Då har man inte lika stora förhoppningar för framtiden.

Alla vill ju leva ett lyckligt och underbart liv.

Men man behöver inte vara prinsessa för ett sådant liv.

"Jag har aldrig drömt om att få vara prinsessa. Men min största önskan är att få min drömkille"

"Känns som att allting sakta glider ifrån mig.."

Känns som om det som stod mig närmast för bara nån månad sedan försvinner bort från mig.

Bort från mitt universum.

Dom flickorna som jag älskade mest och hade roligast med.

Men vi snackar nästan inte.

Hör nästan aldrig i från er längre.

Inga glada sms eller annat.

Men det kanske är dags för en pause eller något annat.

Jag vet inte.

Visst, pojkvänner ändrar en. 

Det har jag sätt.

Men, varför ändrar hon sig när han älskade henne som hon va?

Jag förstår mig inte på det.

Mina flickor försvinner från mig.

Tack vare någon känsla som jag inte kännt.

Kanske därför jag är så snäll och alltid låter dom komma tillbaka.

Jag har inte känt den känslan eller förändrats på det viset förut. 

men man ska väl inte förändras för att kunna säga i från?'

Man ska väl inte ta pojkvännen i första hand?

Pojkvännen finns ju alltid där.

Men vänner vill inte känna att dom är i andra hand.

Det är okej att va med sin kille.

Men lämna lite tid åt dina vänner.

Dom vill se att du älskar dom också.

All energi går åt till honom.

Så när man är med "dig" så är du bara tjurig eller trött.

Orkar inte göra något.

Vill bara ligga och smsa med din pojkvän.

Det är okej att vara nyförälskad. 

Men inte så mycket.

Det blir Väldigt mycket till slut.

Jag har inte alls nått emot att va med när ni är.

Eller jo det har jag faktiskt.

Ni ligger alltid och slaskar och håller på.

Så sitter man där helt utlämnad.

Inte så kul.

I alla fall inte när det går åt skogen för en själv med kärlek.

Visst jag är skit glad för att ni har hittat era "drömprinsar" eller vad fan det är.

Men ni har ju inte tid för mig längre.

Snart kommer jag släppa taget.

Kommer inte orka slösa tid på något som ändå inte ger tillbaka.

Det är bara bortkastat.

Jag fattar faktiskt inte att jag orkar försöka mer.

Jag borde nog släppa taget redan nu.

Så slipper ni mitt tjat om att jag inte duger till nått.

Och att jag aldrig kommer hitta det ni har hittat.

Kan ni leva utan mitt tjat.

Det vore ganska skönt.

Både för er och för mig.

Men vet fan inte vad jag ska göra.

Det är nått som stopar mig.

Men vet inte vad det är.

Det ända ni gör i mitt liv är att glida sakta men plågsamt i från mig.

"-Det är bara tårar och regn som är meningen med allt.."

Alla ord och meningar som du sagt och skrivit till mig.

Alla betydelsefulla ord som gått rakt in i hjärtat på mig.

Jag vet inte längre om dem är sanna.

Vet inte vad som är sant längre.

Finns så många lögnare och falskheter.

Finns så himla många ord som bara slinker ur en.

Som går rakt in..

Och sen krossar allt.

Allt som fanns innan.

Allt som fick mig att le.

Allt som gjorde mig glad både utan och innan.

Men allting som gjort och gör mig glad ännu idag.

Får mig väl att le om några månader.

Jag vet inte vad eller hur det kommer bli.

Men en sak vet jag..

Det är du som är underbar..