Jag kan inte hitta min väg hem igen.

Känns som att alla portar är låsta.

Ingen är kvar.

Jag har ingen att fråga om vägen hem.

Vet inte vilken riktning jag ska gå.

Varken du eller någon,

stog kvar och väntade.

Ingen väntade på mig.

Alla försvann medans jag försökte släppa allt.

Allt jag ser framför mig.

Är solnedgången som sakta sjunker ner bakom stadens ende.