Blir så jävla sjukt förbannad på mig själv.

Skippar det som gör mig lycklig,

tar någonting som försötr allt.

Rasar hela min värld.

Tack Erica, tack!

Det finns så grymt mycket här i världen,

Som kan sjunka så lågt i ens ögon.

Tillit, kärlek & vänskap tex.

Allt föll, rakt ner mot marken,.

Som har den hårdaste ytan av allt.

Som krossar allt på en och samma gång.

Spelar aldrig någon roll vad det är,

Hur det ser ut eller vad det har för betydelse för någon.

Om något är på väg ner, 

Finns det oftast ingen gräns på hur fort det kan gå.

Fort eller långsamt, 

Det gör fortfarande lika ont.

Att veta att allt bara försvinner ner under en.

Tårarna tröck sig fram, kunde inte stoppa dom från att stanna.

Lät det rinna, lät det komma ut.

Nu ska jag skaffa fram leendet som finns under allt, som bara synts ibland.

Det ska bli bättre, det har jag lovat mig själv.

Jag ska klara att göra mig själv lyckligare.

jag har lovat andra att klara det, men vet inte om det kommer gå fort.

En hel del personer här i världen, är så fega och rädda för en del saker.

Att dom måste skaffa fram lögn efter lögn efter lögn.

Kanske lite hämnd på det med!

Fast jag hade nästan anat det, 

Jag är inte ledsen över allt det som hände. 
Jag är bara, besviken.  

På hur du kunde göra så, men ändå få fram dom orden?

   Krossad heineken flaska, ledsamt!