Senaste inläggen

Av erica bredberg - 27 mars 2011 21:05

Det finns en hel del saker här i livet som har en viss mening för oss människor.

Som påverkar oss på alla möjliga sätt.

Psykiskt och fysiskt.

Men en del saker av allt det där som verkligen har en mening, 

borde inte finnas vid ens sida. 

Inte när det går åt fel håll, när det krossas eller inte fungerar.

Ger dåliga tankar och konstiga aningar.

Ger tårar på kinden och ett krossat hjärta.


Det finns ganska många saker som man inte behöver, 

Men ändå strävar så himla länge efter.

Som kanske stannar ett tag eller en längre tid.

Lyckan är hos dig om den är där ända tills du dör, tills den dagen då ligger under jorden.

Men många har inte den turen, lyckan att få uppleva det. 

Men varför ska man jaga så mycket, för att sen på hjärtat krossat. 

Det vet alla att om man hittar det man jagat och det plötsligt dyker upp någonting som inte borde vara där. 

Så kan man lika hjärna hugga sig själv i magen och krossa sitt hjärta.

Det är ändå det man får tillbaka.


  

Det finns någonting innom mig,

Som skapar frågor och svar.

Genom att bara vara nära dig.

Av erica bredberg - 14 mars 2011 11:52

Ingen frågarIngen undrarIngen verkar bry sigVarför ska man då berättaEller förklaraEller ens visa?

Av erica bredberg - 9 mars 2011 21:50


Alla har någon man vill va nära,
Hålla om,
Någon man tittar lite mer på,
Träffa så ofta det går.
Någon som är speciell,
Man vill spendera tid med den personen.
Hur ofta som helst,
Hur lång eller kort tid,
Spelar ingen roll.
Bara man får känna närheten och kärleken.
Men det finns alltid saker som kommer emellan.
Som irriterar och sårar.
Som skapar problem och tjafs.
Skolan, jobbet, familjen eller andra saker. 
Allt möjligt kan förstöra och såra någon, 
Stora eller små saker, 
Det spelar ändå ingen roll.
För det är fortfarande lika jobbigt.
När man inte får träffa en person man tycker om, gillar eller tillochmed älskar.
Hur känns det att få "dissen" varje gång man frågar om man kan träffas en snabbis eller en längre tid?
Jo det känns förjävligt!
Det sårar, det går rakt in i hjärtat.
Man får en klump i magen som irriterar och man blir ledsen.
Personen som sa att "Nej det går inte, jag måste plugga/jobba över." 
Han/hon känner inte likadant som den som får det svaret. 
Den personen kanske också tycker att det är jobbigt att man inte träffas så ofta.
Men om det ofta är den personen som "dissar" så ser inte han/hon hur ont det faktiskt gör.
Hur smärtan kryper in i hjärtat.
Vilken klump man får i magen.
Vilken lust man får att bara stäga av allt.
Radera det som är och ta allt från början.
Men man kan inte göra det.
I en dator kan man ladda ner någonting, 
Ha det tills man tröttnat, 
Sedan radera bort det och bara glömma att man haft det.
Men i verkligheten, 
Där vi faktiskt lever, 
Kan man inte göra så.
Minnet finns alltid kvar, finns alltid ett spår efter det man velat radera, eller det man slutat bry sig om.
En händelse eller förälskelse.
Det finns så otroligt mycket saker som kan påminna någon om minnen, 
Tider man tillbringat tillsammans med någon som va så underbar, älskvärd och fantastisk.
Som va det bästa som fanns.
Men sen gled man isär på bågot sätt,
Någonting förstörde.
Ändrade allt och sårade någon.
Jag känner bara att det är så jäkla onödigt att kämpa för nått om man inte får ett piss tillbaka.

Alla har någon man vill va nära,Hålla om,Någon man tittar lite mer på,Träffa så ofta det går.Någon som är speciell,Man vill spendera tid med den personen.Hur ofta som helst,Hur lång eller kort tid,Spelar ingen roll.Bara man får känna närheten och kärleken.
Men det finns alltid saker som kommer emellan.Som irriterar och sårar.Som skapar problem och tjafs.Skolan, jobbet, familjen eller andra saker. Allt möjligt kan förstöra och såra någon, Stora eller små saker, Det spelar ändå ingen roll.För det är fortfarande lika jobbigt.När man inte får träffa en person man tycker om, gillar eller tillochmed älskar.
Hur känns det att få "dissen" varje gång man frågar om man kan träffas en snabbis eller en längre tid?
Jo det känns förjävligt!Det sårar, det går rakt in i hjärtat.Man får en klump i magen som irriterar och man blir ledsen.Personen som sa att "Nej det går inte, jag måste plugga/jobba över." Han/hon känner inte likadant som den som får det svaret. Den personen kanske också tycker att det är jobbigt att man inte träffas så ofta.Men om det ofta är den personen som "dissar" så ser inte han/hon hur ont det faktiskt gör.Hur smärtan kryper in i hjärtat.Vilken klump man får i magen.Vilken lust man får att bara stäga av allt.Radera det som är och ta allt från början.Men man kan inte göra det.I en dator kan man ladda ner någonting, Ha det tills man tröttnat, Sedan radera bort det och bara glömma att man haft det.Men i verkligheten, Där vi faktiskt lever, Kan man inte göra så.Minnet finns alltid kvar, finns alltid ett spår efter det man velat radera, eller det man slutat bry sig om.En händelse eller förälskelse.
Det finns så otroligt mycket saker som kan påminna någon om minnen, Tider man tillbringat tillsammans med någon som va så underbar, älskvärd och fantastisk.Som va det bästa som fanns.Men sen gled man isär på bågot sätt,Någonting förstörde.Ändrade allt och sårade någon.

Jag känner bara att det är så jäkla onödigt att kämpa för nått om man inte får ett piss tillbaka.


Av erica bredberg - 4 februari 2011 18:41

Det finns mycket man vill berätta, försöka förklara och visa.

Men det är svårt att förmulera sig, säga rätt mening i samband med handlingen.

Kunna visa att det är därför jag gör såhär, det är därför jag är såhär. 

Man kan inte springa runt med ett leende på läpparna varje dag, hur många kan det utav 10?

Jo kanske 3, jag vet inte. 


För en del människor, kan det vara svårt att visa känslor. 

Eller bara förklara någonting lätt, det kan vara en mardröm för dom.

En del människor, har också väldigt lätt för att visa känslor, vågar säga rätt ut att ; Jag gillar dig. 

Men dom som gör det, berättar rakt ut och verkligen menar det. 

Har nog tänkt, funderat och diskuterat med sig själv om hur det skulle va om personen man säger detta till, reagerar positivt eller negativt, om personen säger detta tillbaka.


Vad ska man göra, om man får dom tre orden mot sig?

Ska man ignorera dom, bara skita i det och lämna det som det är.

Eller ska man svara ?

Vad ska man svara, på vilket sätt ?


Innan vi ger ett svar tillbaka, går det nog miljoner tanker i huvudet på oss.

Hur skulle han/hon reagera?

vad tänker han/hon på när han/hon ser det ?

Ignorerar han/hon det ?

Tänker han/hon ut ett bra svar ?

En bra bortförklaring för att inte säga detsamma tillabaka ?


Jag vet ju absolut inte om andra tänker såhär, det är ju inte alls säkert.

Det här är så jag ser det.

Så jag uppfattar det.


Men det finns nog många som inte vet vad dom ska svara, hundra tankar, pirr i magen och chockerande miner.


  



Av erica bredberg - 4 februari 2011 18:40

dom där "dagarna" skiter jag i, har ingen lust att skriva sånt. 

Av erica bredberg - 31 januari 2011 19:28

Tårar som gungar på kanten, 

Vill inte släppa ner dom,

Vill inte visa att jag är svag,

Svag för små saker,

Jag kan inte ta skit från andra,

Jag vill inte veta att folk snackar,

Då går tankarna om och om igen,

Vill inte veta,

Vill varken höra eller se,

Mina misstag är mina,

Jag tycker inte alla behöver veta,

Men tydligen behöver dom det, 

För att visa att dom är "starkare",

Vågar stå för någonting som inte har med dom att göra,

  

Finns nog någonstans, 

Någonstans där jag hör hemma,

Där folk lyssnar,

Där folk bryr sig,

Bryr sig om min åsikt,

Ialla fall ibland,

Jag begär inte all uppmärksamhet,

Bara ett hörn, 

Lite då och då.


// etta

Av erica bredberg - 27 januari 2011 19:01

Dag. 1

Presentation ?


Tja, jag heter Erica, jag är 15 år och går i 9an på KMS. 

Dom första tre åren jag levde bodde jag i lid, en liten "förort" som ligger nästan vid runtuna.

Efter tre år där, så flyttade jag och min mamma till isaksdal tror jag att det va.

Jag gick på förskolan vid vattentornet.

Innan jag började lekis tror jag, träffade mamma en ny.

Vi flyttade till arnö, jag fick en lillasyster.

Jag hade napp tills jag va 5-6. Använde också min snuttefilt jag fick när jag föddes. Har den fortfarande kvar, hänger över min säng.

När jag gick i 1-2 träffade mamma en norrman, på jobbet. 

Han flyttade in med oss sen flyttade vi till Tystberga när jag skulle börja 3an.

Vi bodde där tills jag precis hade börjat 5an.

Mamma och Bård, som han heter. Gifte sig 2004/27/11.<3

Sen flyttade vi till norge,

Där fick jag börja i 6an, i stället för 5an.

För att dom börjar skolan när dom är fem, och därför blir det så att om man går 6an här, går man i 7an där. Rätt coolt!

Och med det vill jag säga, jag har aldrig gått i 5an.

Jag gick i 6an två gånger, som att gå om, fast ändå inte.

Eftersom att Bårds familj bodde där uppe och hade ett hus flyttade vi dit. 

Det va ett gult, lagom stort hus, en ladugård och trädgård. 

Vi bodde där i 10 månader sen flyttade vi tillbaka till sverige. 

Arnö, började då på herrhagen igen.

Där jag gick när jag gick i lekis-2an.

2006, fick vi en medlem till i familjen.

Det va under tiden vi bodde i tystberga ? 

Jo jag tror nog det!

Jag började sen 7an på nico, 7B. 

Gick där ett halv år, sen bytte jag till KMS.

Jag hade aldrig riktigt hört talas om KMS innan, när jag var där och hälsade på insåg jag att 2 st gamla kompisar gick där, i den klassen jag skulle börja. Tex, Ebba. Hon bodde också i lid när vi va små. Vi hade alltid kul tillsammans, iaf vad jag kommer ihåg och har hört. TIlls jag flyttade till mamma. Så vi återuppfödde våran vännskap eller vad man ska säga.

Under en inte så jätte lång tid på KMS, blev jag hatad av nästan alla. 

Ingen gillade mig eller ville va med mig.

Jag och Linnea H blev kompisar och lärde känna varandra, pga bordsplasering.

Så vi började vara och umgås. 

Vi gick också på bio en gång, då blev allt KAOS i klassen kan jag säga. 

Blev ännu lite mer hatad.

Men en dag i skolan så skulle alla "tjejer" gömma sig inne på toan för att någon kom in i klass rummet. 

Det va ebba, vilma, julia, angelika och några fler?

Då frågade dom om jag ville vara med på filmkväll. Det va då vi alla blev kompisar!

I 7an gick jag igenom en fjortis tid.. jobbigt!

den fortsatte tills somamrlovet till 8an. 

Då blev jag mer åt "raggar" hållet. 

Nu är jag väl mest, normal/raggar stil aktig?

jag vet inte riktigt vad man ska kalla det.

Jag är rätt så envis av mig, får oftast viljan igenom.


Den jag är idag ?

jag har en "stil" som är en slags blandning mellan rockabilly och normal?

Jag bor på Arnö gård med min lilla familj som innehåller 5 personer(med mig då) och två katter och en kanin. 

(Min katt betyder mer än allt för mig, låter larvigt men det är sant, finns inte hon, mår inte jag bra!) 

Jag är en aning speciell, inte som alla andra. 

Lite mer udda, Unik som man kallar det!

Jag bor varannan vecka hos min mamma och varannan hos pappa!

Hos min pappa är vi ca 3 personer i huset hela tiden, inga husdjur.

Men en hel DRÖS med bilar.

Jänkare, jobbarbilar, skrothögar och traktorer.(& båtar)

Själv har jag en amazon 4 dörrars, i regnbågens alla färger. 

Och en a-traktor som bara står just nu.

Jag har börjat att plugga på körkortet, men kommer ingen vart. 

Är man lat så är man. 

Även om det handlar om sånt.


Lite saker som är bra att veta om mig?

- Jag ÄLSKAR te,

- Jag är lite paranoid. Om någonting är öppet i mitt rum, t.ex, en garderobsdörr. Då måste jag stänga den. Jag tror att någon iaktar mig. Enormt jobbigt.

- Ibland är min käft lite för stor, och det slinker ut saker som inte menas!

- Jag kan var HUR flummig och "störd" som möjligt. 

- Jag älskar att sjunga.

- Jag har inte ett bra självförtroende, men jag jobbar på det!

- Jag är som sagt, Envis!

- Jag älskar att skriva, som kanske märks i min blogg ?

- Är man barnslig, så är man! 



Nu i vår, om någon månad, ska jag välja till gymnasie. 

För någon vecka sen visste jag precis vad jag skulle söka. 

Men nu har jag börjat tvivla, kommer upp så himla många andra gymnasium.

Vet inte vart jag vill gå just nu.

Men lite allternativ är väl LBS, media eller rek&kommunikation. Sen bygg på gripen.. Vill också gå på PLUS gymnasiet i Norrköping.

Får väl se hur det blir. 

Ska försöka att inte lyssna på någon annan, bara på vad jag vill göra och vad jag vill bli!

Mitt val trotsallt. 

Det blir säkert bra i slut ändan.


Den här presentationen blev nog en aning längre? 

Och lite bättre kanske..

Aja, nu vet ni lite om mig! 

   En liten random bild bara, '_*





Av erica bredberg - 23 januari 2011 20:21

Jag börjar med dem där "dagarna" någon dag när jag har tid. så det blir mer detaljerat och intressant om det nu kan bli det. 

  

Presentation


Hej, Erica här. I den här bloggen tänkte jag mest skriva mina tankar och meningar om livet och hur jag tycker om saker. Inte om vad jag har gjort idag, vilken hårfärg jag har eller nått sånt. Kraam

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2012
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards