Det mesta börjar falla på plats, 

Så många saker som får mig att må bra.

Men det finns också saker som gör mig förvirrad.

Som får min mage att krampa.

Som får mig att börja tänka på dom saker jag försöker gömma i vardagen.

Personer i min omgivning mår sämre och sämre för varje dag,

Jag försöker så gott jag kan för att få personerna att må bättre, 

eller ialla fall för stunden.

Bara för att se dom le, 

Att höra skratt i från personer man vet, inte mår bra. 

Från personer som inte ens vill finnas kvar på jorden. 

Men en hel del saker gör mig starkare, 

Att få några av mina närmaste att må en liten bit bättre. 

Happy face, jätte charmig bild på mig.  

Om folk ändå kunde fatta och ta och växa upp.

Så omoget,

Fattar inte att man orkar bete sig som en tre åring hela tiden.

Över sååå små saker.

Visst jag tar upp det här,

Pga att det gör mig så sjukt förbannad.

Det kaske är larvigt att ta upp det, men så jävla fly förbannad blir jag.

Jag måste få göra mig av med allt någon stans, någon gång.

Jag är rädd, liv rädd.

 Vägen till lycka är lång, men vägen tillbaka till olycka är närmare än alla tror.

Jag är så grymt glad och lyckan inom mig växer för varje dag.

Men någonting gör så att lyckan inte når ända upp,

Jag är så himla rädd.

Rädd för att förlora dig eller att såra dig.

Vill inte mista dig eller någon annan,

på grund av mina val.

Det börjar om på nytt och allt är så bra.

Allt funkar hyfsat bra än så länge.

Vill bara inte att allt faller ner i något slags hål.

Om det flyter på,

Fortsätter att fungera som det gör.

Kommer det hjälpa mig på vägen,

Man kan aldrig önska något och tro att det kommer av sig självt.

Önskan hjälper till lite,

men man måste kämpa och vilja för att det ska bli bättre.

Hela lyckan kommer inte heller direkt,

Du blir lycklig av en person,

men du vet att du kan bli ännu lyckligare om personen är vid din sida.

Om personen älskar dig,

skulle lyckan spridas ut ända i finger topparna och ner i tårna.

Till och med dina ögon ransar skulle skina av lycka och glädje.

Alla söker vi efter bättre saker,

Men ibland kan det löna sig att ta tillbaka det gamla.

Nu vill jag bara att tiden ska gå,

Random bild bara, på min nya klänning.   

Blir så jävla sjukt förbannad på mig själv.

Skippar det som gör mig lycklig,

tar någonting som försötr allt.

Rasar hela min värld.

Tack Erica, tack!

Det finns så grymt mycket här i världen,

Som kan sjunka så lågt i ens ögon.

Tillit, kärlek & vänskap tex.

Allt föll, rakt ner mot marken,.

Som har den hårdaste ytan av allt.

Som krossar allt på en och samma gång.

Spelar aldrig någon roll vad det är,

Hur det ser ut eller vad det har för betydelse för någon.

Om något är på väg ner, 

Finns det oftast ingen gräns på hur fort det kan gå.

Fort eller långsamt, 

Det gör fortfarande lika ont.

Att veta att allt bara försvinner ner under en.

Tårarna tröck sig fram, kunde inte stoppa dom från att stanna.

Lät det rinna, lät det komma ut.

Nu ska jag skaffa fram leendet som finns under allt, som bara synts ibland.

Det ska bli bättre, det har jag lovat mig själv.

Jag ska klara att göra mig själv lyckligare.

jag har lovat andra att klara det, men vet inte om det kommer gå fort.

En hel del personer här i världen, är så fega och rädda för en del saker.

Att dom måste skaffa fram lögn efter lögn efter lögn.

Kanske lite hämnd på det med!

Fast jag hade nästan anat det, 

Jag är inte ledsen över allt det som hände. 
Jag är bara, besviken.  

På hur du kunde göra så, men ändå få fram dom orden?

   Krossad heineken flaska, ledsamt!