I drömmarna är man lyckligast i världen.

Eller den som bär på mest sorg.

Men det är ingen i världen som kan se din dröm.

Även om du berättar noga kan hon/han inte förstå hur känslan var.

Även om hon/han säger det så går det inte.

En blomma är ungefär som en människa.

Den läggs i jorden.

Den vattnas varje dag.

Man ser till att den inte skadas.

Den "kläcks" och kommer upp.

Den växer och blommar ut.

Den blir större och starkare för varje dag.

Till slut börjar den ruttna och förmultna i jorden.

Men för varje dag som kommer.

Kommer alltid en ny blomma till jorden.

Det där med att allt handlar om en ända person här i världen.

Det kan vara det jobbigaste ibland.

Endel ska ha all uppmärksamhet och allt som finns.

Alla ska titta på henne/honom, 

Man får inte en chans att säga något eller ens synas.

Man känner att det är onödigt att man ens är i närheten av personen.

Vad är det för speciellt med henne/honom?

Är jag bara damm i den här människans tillvaro?

Dom flesta människor som ska ha all uppmärksamhet,

Har haft det svårt i uppväxten eller allmänt dum i huvudet.

Om man tar all uppmärksamhet och får alla att lyssna och titta på en och inte bryr sig om den man egentligen är med.

Så får man skylla sig själv när man sen går där helt ensam.

Till slut lämnar folk en för att man orkar inte stå i skuggan av någon hela livet.

Man vill inte vara damm eller skrot i någons ögon.

Tänk er för när ni är i en "grupp" med folk. 

Visa vem du är med.

Lämna inte henne/honom utanför eller ståendes helt ensam.

Glöm aldrig att hon följde med dig trots allt.

GÅR INTE ATT LADDA UPP BILDER:(